Krönikor

2002-10-16

Kärlekns tvetydighet

Av: Cizzi

Nu sitter jag här igen, har haft noll inspiration den senaste tiden och alltså inte varit vidare produktiv när det kommer till att skriva slagkraftiga krönikor, vilket ni säkert märkt eftersom det tyvärr gått ett bra tag sedan senaste krönikan. Nu hoppas jag dock att denna inspirationsspärr har gett med sig...verkligen. Jag vill ju göra mitt bästa för att sprida budskapet att Martin behövs och att han inte skriver så meningslösa texter som vissa påstår. Visst får folk tycka precis vad de vill, men de behöver ju inte avfärda honom utan att ha gett honom en ärlig chans! Så orättvis får man inte vara, inte i mitt universum i alla fall! I gb´n här på sidan har det den senaste tiden dykt upp ett antal underbara själar som berättat om hur de blivit/blir räddade/hjälpta av Martins musik, precis som jag själv blev och fortfarande blir, detta tycker jag är helt underbart! Det är ju ett tydligt bevis för att han faktiskt behövs och för att han gör nytta med sin musik, oavsett om han, och övriga befolkningen, tror det eller inte...oavsett vad liksom.

Jag har diskuterat det här med vart gränsen mellan beundran och fanatism går med lite olika individer, att det är skillnad på begreppen är uppenbart. Varför är det så att man kan säga att man beundrar någon jättemycket, medan omgivningen istället säger att man är fanatisk? Vet man inte bäst om man är fanatisk eller inte? Det gör man väl? En svår ekvation är vad det är...så fort man överskrider en, till synes osynlig, gräns så är man fanatisk. Är man fanatisk om man står längst fram vid scenen på en konsert och skriker och gråter i ren desperation för att man vet att konserten snart är över och det roliga snart är slut? Enligt vissa är man det. Men man är väl mer fanatisk om man bryter sig in i idolens hem och, OM man ens går därifrån innan idolen kommer hem, tar med sig dennes personliga ägodelar som en slags souvenirer? Jag anser att det sistnämnda inte borde finnas, man ska inte inkräkta på privat mark, aldrig någonsin.

Som krönikör har jag vissa fasta principer, den viktigaste är ändå att aldrig, jag säger ALDRIG, ta upp Martins och Dilbas privatliv. Det är onödigt och något jag avskyr med diverse skvallertidningar, att de så gott som aldrig kan låta kändisarna vara ifred när de är hemma hos sig själva och inte har bett om uppmärksamhet. Mina krönikor handlar till fullo om Martins som artist och om mina tankar och tycken och det han gör som just artist. Jag skulle aldrig drömma om att skriva om vad han gör när han är Martin privat, till exempel vad han köper när han är i matbutiken, vart han åker på semester etc. För mig handlar valet om respekt, om respekt för Martin som privatperson, så som jag själv skulle velat bli respekterad av media och jag varit i hans situation. Behandla andra som du vill bli behandlad själv liksom, det är en självklarhet för mig.

Vi ses på turnén! =)

Keep on lovin´!


« Tillbaka




Ursprungssida: www.martinsvensson.net