Krönikor

2002-07-22

Fanatisk?

Av: Cizzi

Förtvivlat förvirrad. Det är jag just för stunden. Mitt i allt strul vet jag ändå att Martin alltid kommer ha en självklar plats i mitt liv, han kommer alltid vara något liknande en fast inventarie i min vardag. Utan hans musik saknar mitt liv mening, då kan jag lika gärna försvinna liksom. Som jag har skrivit tidigare så hör jag ofta att min beundran för honom bara är en fas jag går igenom, men dagens sanning är att min beundran för honom bara växer sig starkare och intensivare för varje ny platta. Dessutom så har det ju snart gått fem år så det måste vara en väldigt lång fas i så fall...

Innan Martin dök upp på pophimlen som soloartist i oktober 1997 tyckte jag att jag blev född tio-femton år för sent, jag missade ju i princip hela Gyllene Tider´s aktiva karriär(förutom come back´en häromåret förståss) och det sved ordentligt. Idag spelar det där ingen roll, nu har jag ju Martin. Och jag känner mig otroligt priviligierad som får följa honom och han utveckling här och nu och inte med hjälp av gamla tidningsariklar och teveinspelningar. Martin kommer bli en legend, precis som Elvis verkar vara. Tro mig. Det är ju det som är kruxet med det hela, att de som verkligen har talang för det de sysslar med inte blir accepterade förrän de har gått ur tiden. Det är först då som den stora massan inser hur geniala de egentligen är/var. Men som det heter, "bättre sent än aldrig" och "fint folk kommer alltid för sent".

Till sist. Till alla er Martinbeundrare out there vill jag bara säga; FRAMTIDEN ÄR VÅR!
Till er andra som inte förstår mig vill jag bara säga; NEJ! Jag är INTE fanatisk, bara så j-la full av beundran!

Keep on lovin´!
(så hörs vi om tre veckor igen)


« Tillbaka




Ursprungssida: www.martinsvensson.net