Krönikor

2005-01-08

I mitt flickrum

Av: Cizzi

Minns hur jag satt i mitt flickrum, som givetvis snart skulle ha väggarna rent utav tapetserade med bilder i alla storlekar på Martin, i oktober-november 1997 och lyssnade på ”Rymdraket” om och om igen. Minns så väl hur jag satt där och förundrades över melodin och den där rösten som är så speciell på något vis.

Vem kunde ana att jag skulle sitta här, lite mer än sju år senare, och fortfarande vara lika galet hänförd av denne mannens musikaliska begåvning? Sju år känns som ingen tid alls, men egentligen är det en hel evighet. Jag var 15 då, nu är jag 22. Min fostersyster brukade säga något i stil med att ”det där har säkert gått över om ett halvår”...hon kunde inte ha haft mer fel. Martin har varit det mest bestående och konstanta i mitt liv de senaste sju åren, allt har kommit och gått, men Martin har bestått. Och det är jag så in i vassen tacksam för.

Martins musik är det jag litar allra mest på här i världen, hans texter är som små berättelser ur vardagen. Vad han tänkte när han skrev dem är det nog ingen mer än han själv som vet, men i det ögonblick då man själv skapar sig en egen bild av vad som försiggick i huvudet på honom blir det personligt. Det är i den stunden magin inträffar, magin som innebär att musiken och texten blir levande. När känslorna faller in i det hela. Då får musiken en själ.

Dagens krönika blev ganska kort och koncis, men det beror helt enkelt på att det inte finns så mycket mer att tillägga i ämnet den handlar om. Nästa krönika kommer va längre, garanterat.

Keep up the good work!


« Tillbaka




Ursprungssida: www.martinsvensson.net