Krönikor

2002-01-28

Mitt största äventyr

Av: Cizzi

I dagens krönika kommer jag berätta om helgen som varit, en helg jag aldrig kommer glömma! Som ni redan vet så har jag och Nille varit i Norrköping för att stötta Martin i melodifestivalens andra kvaltävling, här får ni min syn på det som hände. Jag berättar i kronologisk ordning, dvs dag för dag.

Fredag 25 januari 2002
04.00; Uppstigning, jag kände mig som ett UFO…så det var liksom bara att släpa sig in i duschen och vrida på kallvattnet…för att bli som folk…vet inte om det fungerade, men med tåget kom jag i alla fall!
05.50; Mitt tåg gick från Halmstad centralstation.
10.28; Mitt tåg framme i Norrköping, lite försenat…tio minuter eller något…
10.54; Jag fick ett samtal från Ullis, Martins assistent eller vad man ska säga...hon sa hon skulle göra allt i sin makt för att vi i alla fall skulle få tala med Martin i telefon, hon sa även att Martin började bli förkyld.
12.20; Nilles tåg framme i Norrköping.
15.20 ca; Vi tog oss ut till Himmelstalundshallen för att liksom kolla läget. Där stannade vi kvar, trots att Nille hade gjort en missbedömning av vädret och bara tagit på sig en jeansjacka…vet inte riktigt vad killen hade tänkt på…det är ju väl allmänt känt att det blir kallare ju längre norröver man kommer? *retas med Nille*
17.00 ca; Vi fick komma in i hallen, trots att insläppet inte skulle börjat förrän 18.30…tur för oss att de gjorde fel…
18.40; Nu såg vi Martin och hans band sitta i ”sin” soffa och snacka, så vi gick fram till scenen och försökte få kontakt med honom…vi vinkade och hade oss…=) Till slut kom en snäll vakt fram till oss och frågade om vi ville ha kontakt med någon och det ville vi ju…sagt och gjort, vakten traskade upp till Martin och sa hur det låg till…som jag höll tummarna nu! Det var nästan så knogarna vitnade…nu kom Ullis gåendes mot oss och jag tänkte att vi säkert inte skulle få träffa honom och det var som jag trodde…Ullis sa att han tyvärr inte hade tid att komma ner till oss eftersom han behövde diskutera kvällens framträdande med resten av killarna. Rätt som det var så såg jag i ögonvrån hur Martin kom halvspringandes mot oss, han ursäktade sig gentemot Ullis (som såg lite halvt förvånad, på gränsen till irriterad, ut) med orden ”man måste ju hälsa i alla fall” och slängde sig runt halsen på mig, skakade hand med Nille och sa hur jättegulligt han tyckte det var av oss att åka hela vägen till Norrköping för hans skull…=) Vi talade en liten stund till och tog även kort med honom, sedan återvände han till resten av grabbarna. Innan han gick tillbaka gav jag honom en present jag köpt och ett brev jag knåpat ihop när jag väntat på Nille.
20.15 ca; Martin äntrade scenen och jag blev helt galen…redan under introt visste jag att låten var en blivande hit! ”Du och jag (i hela världen)” är en fantastisk låt, helt klart en av hans bästa! Min lista toppas av ”Neon”, ”Rymdraket” och just ”Du och jag (i hela världen)”!!! Det är näst intill omärkbara marginaler som skiljer dem åt, men måste jag välja tre favoriter så blir det dessa tre!
21.45 ca; Martin kom ut genom artistentrén på baksidan av hallen efter genrepet när vi stått där en liten stund. Han fick signera mina exemplar av ”Videofilm”, ”Teater känns det som”, ”Fiskar som viskar” och ”Nu firar hela Sverige jul” och jag tog ett kort till på honom. Jag kan ju tillägga att han var så trött att han först skrev autografen på ”Teater känns det som” på själva omslaget istället för på CD-boken…=) Ullis verkade uppenbart stressad, men han tog sig ändå tid att tala lite mer med oss, han sa han tyckte det var jätteskönt att höra att vi gillade låten och på frågan om nya plattan verkligen kommer heta ”Martin och Sibirien” svarade han ja och att vi kommer förstå varför han valt just den titeln när vi hör plattan. Han sa att Sibirien symboliserar så mycket…vad han nu kan mena med det…det återstår att se…

Lördag 26 januari 2002
05.40; Herrejisses så fjärilarna flög runt i magen på mig när jag vaknade! Man kunde nästan tro att det var jag som skulle tävla i melodifestivalen på kvällen och inte Martin! =)
14.00; Vi gick och satte oss i bussväntsalen och lyssnade på radio P4 som spelade upp alla kvällens bidrag. Nille ringde och röstade på melodi nummer fyra, vad annars?!
16.14 ca; Spårvagnen raka vägen ut till Himmelstalundshallen. Det tog en kvart ungefär.
17.30 ca; Insläpp! Nu stod vi ett tag på läktaren till vänster om scenen och såg hur Mojje (från f.d. gruppen Together och barnprogrammet ”Nicke och Mojje” på fyran ni vet) först satte sig i ”Martins” soffa, tog fram sin mobiltelefon och slängde upp fötterna i soffan! Jag bara gapade, för jag menar…man slänger väl ändå inte upp fötterna i soffan med skor och allt?! *skrattar* Nu undrar ni säkert vad Mojje gjorde där överhuvudtaget, såvida ni inte såg direktsändningen, han var med och körade bakom Martin!
20.00-21.30; Direktsändning! Martin gjorde ett utmärkt framträdande, men när Molle och Ann-Louise äntrade scenen efter honom blev jag riktigt förbannad…första versen i låten ”Sluta” går typ såhär ”vad då finna kärleken bland stjärnor och planeter och behöver man en rymdraket för dina aktiviteter”…jag uppfattade det som ett direkt påhopp mot Martin och fick god lust att gå upp till scenen och ge en viss Molle en rak höger! Det är inte ofta jag blir förbannad, men när jag väl blir det så blir det ordentligt! Som tur var så kunde jag hejda mig själv. Martin slutade på en sjunde plats, men han var nöjd ändå.
21.43 ca; Jag sprang ut till artistentrén för att försöka få träffa Dilbisen och Martin. Helt utan förvarning kom killarna i bandet gåendes mot mig och jag stoppade basisten (Per Wasberg) och frågade honom om han inte kunde hjälpa mig få tag på Martin och Dilbisen, som svar fick jag att de fortfarande var kvar inne i hallen. Jag stod en stund och väntade tills jag såg Dilbisens gröna kavaj skymta förbi. Så jag skyndade mig fram till henne och det första hon gjorde när hon såg mig var att slänga sig runt halsen på mig…=) Vi talade en liten stund och Ullis fick ta ett kort på mig och Dilbisen, efter en kort stund kom Martin ner från en av logerna, han tittade lite finurligt på mig och sa ”heeej Cizzi Zäta” med lite tillgjord röst samtidigt som han log mot mig. Nu tog jag ett kort på turturduvorna som poserade nästan frivilligt och sedan ryckte Dilbisen åt sig kameran och tog ett kort på mig och Martin. Det tackar jag för! Initiativförmåga kallas det…*ler*…=) Jag frågade Martin och skivan skulle ges ut tidigare nu eftersom han inte kom vidare till finalen, men sån tur kommer vi inte ha…vi kan dock trösta oss med att singeln ”Du och jag (i hela världen)” kommer ut i handeln så snart som möjligt!
22.05 ca; Nu hade Dilbisen satt sig bakom ratten på deras jeep, ni kan ju tänka er hur gulligt det såg ut! Jag menar, lilla Dilbisen bakom ratten på en såpass stor bil. *ler* Jag fick en sista kram av Martin innan han satte sig i bilen och en slängkyss av Dilbisen som inte ville veva ner fönsterrutan och säga hej då eftersom hon frös…=) De körde iväg och jag återvände till framsidan av Himmelstalundshallen för att hitta Nille som tyvärr fastnat i garderoben när han skulle hämta våra jackor…det var liksom folk överallt och alla hade samma mål, man kände sig lite som en packad sill. Jättejobbigt!

Söndag 27 januari 2002
23.30; För att göra en låååång historia kort, när vi åkte till Norrköping på fredagen hade vi ännu inte hittat någon övernattningsplats. Tro det eller ej, men natten mellan fredag-lördag fick vi låna ett rum (vad det var för rum kan ni räkna ut själva…*hehe* ) hos Norrköpingspolisen…tryggare kan man väl ändå inte sova? Natten mellan lördag-söndag satt vi på McDonalds till de stängde kl. 03.00.
03.20; Vi tänkte att vi lika gärna kunde gå till ett av hotellen i stan och fråga om vi kunde få värma oss lite i lobbyn, till vår stora förvåning så satt inga mindre än Dilbisen och Martin innanför dörrarna på det första hotellet vi gick till…snacka om tur i oturen! Vi knackade på fönstret och Dilbisen såg oss! Det första Martin sa när han kom ut till dörren var att de minsann hade bokat ett dubbelrum åt oss ute på Vildmarkshotellet i Kolmården och att Ullis försökt ringa oss tidigare på kvällen…men hon hade inte fått något svar, antagligen hade hon bara försökt ringa Nille och hans mobilbatteri gick och la sig runt 22.00…typiskt!!! Eller? Här hade de fixat sovplats åt oss och så dog Nilles telefon…men nu såhär i efterhand kan jag inte sluta fundera på varför Ullis inte ringde mig? För hon hade ju fått mitt nummer tidigare på dagen…ja ja, det slutade i alla fall med att Dilbisen och Martin fixade så vi fick sitta i lobbyn på hotellet tills centralstationen öppnade 07.00…det enda vi fick göra var att lova henne, Dilbisen, att planera bättre till nästa gång…hon sa hon hade fått ont i magen eftersom hon varit så orolig för oss… 09.36; Vårt tåg gick från Norrköpings centralstation.
14.30; Hemma! När jag somnade framför teven halv sju på kvällen hade jag varit vaken 36 timmar i sträck…snacka om att jag sov som en tegelsten…inte ens när morsan försökte väcka mig runt 22.00 på kvällen för att det var en intervju med Dilbisen och Martin på teven fick hon liv i mig…och det ska mycket till för att jag ska missa något med dem…=)

OBS! Mina bilder från helgen kommer så snart jag framkallat dem och scannat in dem! *tummis*

Keep on lovin´!


« Tillbaka




Ursprungssida: www.martinsvensson.net