Krönikor

2001-09-10

Tack för allt Martin, du är bäst!

Av: Cizzi

Nu kanske det vore på sin plats att avslöja lite mer om sig själv, eller? =) *ler*
Jag heter, som många av er säkert vet redan, Cizzi Lindholm. Kalla mig Zäta! Jag föddes i en förort till Stockholm för lite mer än nitton år sedan.

Jag har bott i Halmstads kommun sedan min nionde födelsedag typ. Är mer hallänning än stockholmare. Att vara hallänning är kul, speciellt med tanke på att hjälten också är det! Vi växte upp ca. 7 mil ifrån varandra. En ganska lustig känsla...

Allt sedan oktober 1997 har jag varit en stor beundrare av Martin. Han kom som en skänk från ovan en regnig höstdag typ. "Rymdraket" räddade mig, jag var på väg utför stupet. Inget blev som jag ville och livet kändes helt meningslöst. Det som fick mig att lägga märke till låten var delvis Martins voice, men även den kreativt finurliga texten. Jag var fast!

Många har slagit bort min beundran för honom med orden "Äsch! Du kommer bara gilla honom i ett halvår till"...jag tror nog inte att man kan ha mer fel! Martin betyder så kopiöst mycket för mig att det är svårt att beskriva i ord, det är mer en känsla. En känsla av trygghet och välbehag. Som att sitta i Kungsträdgården och äta mjukglass en varm sommardag ungefär. Förstår ni? En slags rogivande känsla. Man bara finns liksom.

Fram till idag har jag sett pojken ungefär tio gånger(konserter, OKEJ-dagar etc...) och fått den stora äran att tala med honom typ fem av gångerna. Jag åkte lite drygt 50 mil upp till Stockholm och medverkade i videon till "Jag vill inte motionera", jag tog tåget upp till Göteborg och OKEJ-dagen ´98 för att få se honom på scen i en kvart etc...det finns nog inget jag inte skulle kunna göra för honom! *ler* Han har gett mig så många vackra minnen och upplevelser. De två senaste tillfällena tar nog kanske ändå priset, videoinspelningen den 29 oktober 2000 och turnépremiären den 24 februari 2001! Helt fantastiska möten. Mer om detta kommer ni få veta inom kort! Det kan ni vara helt säkra på, lovar. *skrattar*

Idag tänkte jag avsluta med en liten poetisk grej(ni kan ju gissa vem den handlar om *skrattar*) som jag satt och klurade på igår kväll;

"När jag fryser
gör du mig varm.
När jag gråter
Gör du mig glad.
Du är
Som en varm kopp choklad.
Som en halsduk
när vintern är kall.
Som en svalkande bris
när sommaren är het.
Som en fallande stjärna
när önskningarna tagit slut..."

På återseende...tills dess:
Keep on lovin´!


« Tillbaka




Ursprungssida: www.martinsvensson.net