Krönikor

2001-08-28

Okej, jag är en popgalning!

Av: Cizzi

Kalla mig dum om du känner för det, men jag förstår faktiskt Martin. Jag förstår precis vad han handlar om. Alla har rätt att göra sin egen tolkning, men för mig betyder han livet.
När jag lyssnar på hans låtar tänker jag tillbaka på allt han gett mig under åren som gått (jag har varit en trogen beundrare i snart 4 år). Jag tänker tillbaka på den 30 januari 1998, första gången jag såg pojken på riktigt. Ärligt talat så minns jag inte så mycket från konserten, allting var liksom för bra för att vara sant och jag befann mig i ett lyckorus! Veckan innan konserten gick jag runt i värsta dimman och var hur nervös som helst och otroligt förväntansfull. Vilken urladdning det blev när jag väl såg honom, ni anar inte. Jag var tvungen att hålla mig stenhårt i kravallstaketet för att hålla mig uppe, benen bar mig helt enkelt inte! Jag var helt paralyserad, förstod inte att det var sant. Han fanns ju alldeles inom räckhåll, jag fick faktiskt skaka hand med honom en eller ett par gånger. En otroligt mäktig känsla. Att vara så nära...
För mig är Martin inte bara en briljant låtskrivare, han är även intelligent och han har något att säga. Han är smart nog att gå sin egen väg, no matter what. Det respekterar jag honom för.
Vissa av er som läser det här undrar säkert vad han håller på med. Först sjöng han om helt harmlösa saker som rymdraketer och tjejer som är yeah yeah och lite wow wow, sedan tvärvänder han och blir helt utan vidare förvarning dumkåt och vägrar motionera. Jag vill kalla det utveckling, trots att somliga tycker att han har blivit barnslig och knäpp.
När Martin höll sig innanför ramarna och sjöng om harmlösa saker gick allt galant och det ansågs lite tufft och hippt att lyssna på honom. Dessa tillfälliga fans försvann relativt snabbt när han började "spåra ur" i studion. Enligt mina uppgifter har Martin själv sagt att det bara kan bli värre från och med nu...så ni vet ju vad ni har att vänta er...
Jag tror att det är tänkt att jag ska återkomma hit med jämna mellanrum, så mig lär ni se mer av...till dess...keep on lovin´!


« Tillbaka




Ursprungssida: www.martinsvensson.net