Krönikor

2004-12-19

Minnen och eviga lärdomar

Av: Cizzi

Här sitter jag, för tjugofemte gången, och ska dela med mig av mig själv. Ni som vet, vet att det har gått ett ganska långt tag sedan senaste krönikan, det kan jag bara be om ursäkt för, har nog inte någon speciell anledning egentligen. Well well.

Idag tog jag fram mitt tjocka fotoalbum med foton från diverse soloMartin-happenings. Insåg att jag har fått bevittna en hel del. Bland annat en musikvideoinspelning, en deltävling i schlager-SM, ett antal konserter och skivsigneringar samt några OKEJ-evenemang. Lägg till ett par andra otroligt roliga och händelserika ögonblick. Martin har gett mig minnen och lärdomar för livet.

Minnen som att stå i full snöstorm och vänta på att bli insläppt i Himmelstalundshallen i Norrköping, att vara på plats utanför Diezel i Halmstad redan klockan 14.30 på eftermiddagen trots att insläppet inte började förrän 19.00 ungefär och att jag fick stå helt ensam i kön de första fyra-fem timmarna, att övernatta i en gammal fyllecell på polisstationen i Norrköping i _nyktert_ tillstånd tillsammans med WebMaster-Nille, att på fredagskvällen åka till Varberg för att gå på Martinkonsert och dagen efter fara tvärs över landet till Oskarshamn för att se ännu en Martinkonsert (det var en minst sagt galen helg med få sömntimmar) med mera med mera.men Martin har även hjälpt mig inse att alla människor är olika och att man ska skita i vad folk tycker om de val man gör, är det någon som säger något dumt om en så ska man bara sopa av sig det och gå vidare med rak rygg. Martins musik var mitt stora stöd under mitt livs hittills värsta år, tonåren med allt vad de innebar, jag fann trygghet och lugn i hans melodier. Det behövdes, minst sagt. Utan tryggheten och lugnet hade jag varit totalt kaos, i spillror. Tonåren var inga lätta år, men Martins musik gav mig den styrka jag så väl behövde. På hans konserter kunde jag andas ut utan risk för andnöd, jag kände mig för en gångs skull fri. Likaså när hans toner strömmade ut ur högtalarna på stereon.

Det viktigaste han indirekt har lärt mig genom sin musik och sitt artisteri är ändå att man ska gå sin egen väg no matter what. Att man måste hitta styrkan i sig själv för att överleva, att det är en hemsk värld vi lever i, men att man måste göra något bra av sin situation. Minst en kick varje dag, eller hur det nu var han sa. Jag kan inte göra annat än att hålla med. Det är som sagt en hemsk värld vi lever i, då gäller det att finna lyckan i de små sakerna för att överhuvudtaget orka fortsätta kämpa med vardagen.

Vad som händer framöver är det ingen som vet, men just nu är det Nina Rochelle på heltid som gäller för Martin, rent musikaliskt sett. Nina Rochelle är rätt långt från soloMartins musik, fast ändå inte. Andra tongångar, men samma röster. I min mening lika underbart som soloMartin, fast på ett annat sätt. Hur vet jag inte. Det är bara känslan i maggropen som är annorlunda. På ett ytterst positivt sätt. Saknaden av soloMartin återstår dock, det kommer den alltid göra, hur jag än vrider och vänder på det. Det kommer vi inte ifrån. Saknad, men även så otroligt mycket glädje och fina minnen.

Martin, du har lärt mig vad det innebär att leva fullt ut. Att utmana vardagen. Tack ska du ha. Vi ses.

Keep up the good work!


« Tillbaka




Ursprungssida: www.martinsvensson.net