Krönikor

2007-03-05

Slutet på något gammalt, början på något nytt?

Av: Cizzi

Det är med ett något skräckslaget leende, men samtidigt otroligt imponerat, som jag konstaterar att det i år har gått hela 10 år sen Martin gav ut debutsolosingeln ”Rymdraket”. 10 år, hajjar ni? Helt ofattbart. Detta innebär så mycket, finns så mycket att jämföra. Då och nu. Då i oktober 1997 var Martin 19 och jag 15, nu i februari 2007 är Martin snart 29 och jag snart 25. Mycket har hänt. Vänner har kommit och gått, jag har bytt skola ett par gånger, varit på ett par mindre lyckade dejter och några mer lyckade, och lyckats träffa min sambo som jag bott med i snart 4 år och lite sånt där.

Och Martins musik har hela tiden funnits där i grunden, som en trygg famn att luta sig tillbaka i och bara vara. Hans musik har gjort otroligt mycket för mig, jag behövde honom när jag var 15 och jag behöver honom stundvis än idag. Idag är hans solotid visserligen mest nostalgiska minnen och galna upptåg. Upptåg som exempelvis att dra till Norrköping tillsammans med webmaster-Nille utan någon riktig övernattningsplan, bara för att stötta underbara Martin i Melodifestivalen när han tävlade med ”Du och jag (i hela världen)”. Detta äventyr slutade med ett nattligt lån av en fyllecell ett par timmar hos Norrköpingspolisen, nyktert ska tilläggas, bara för att det var så kallt och snöigt ute. Idag hade jag nog aldrig åkt iväg sådär utan att veta att jag säkert har tak över huvudet. Beror detta på att jag blivit vuxen och tråkig eller bara på livets visdomar? Vem vet.

Jag har många gånger funderat över hur Martin skulle låta om han gav sig in på en solokarriär igen, utan att komma fram till något vettigt, om och när detta sker och hur han isåfall kommer att låta är det bara framtiden som kan utvisa. En sak är nog säker i alla fall, han kommer aldrig någonsin att bli den där blonda trulsöta pojken som sjunger om videofilmer, rymdraketer och att du är så yeah yeah wow wow igen. På både gott och ont. 10 år är lång tid och mycket hinner hända.

Martin 2007 är en helt annan historia än Martin 1997, på många sätt och vis. Idag spelar han i eminenta bandet Nina Rochelle och dom behövs i mitt liv på ett helt annat sätt än solo-Martin behövdes, detta på ett sätt som knappt går att förklara.

(Trots allt jag skrivit här ovanför är det ju stört omöjligt att inte innerst inne hoppas lite på att han någon dag ger ut något nytt solomaterial igen... Martin är ju ändå Martin och med det kommer alla minnen som hans musik bidragit till och som man gärna vill få fler utav. Denna kursiva text tog jag med bara som en parentes sådär utifall om att, för att jag inte visste riktigt vart jag skulle placera den, men den var ändå för viktig för att glömmas bort.)

Keep on lovin´!


« Tillbaka




Ursprungssida: www.martinsvensson.net